#HUDDBETT15 gemensam uppföljning

I dag samlades BETT-resenärerna från kommunen för en gemensam uppföljning av resan och planer om vägar framåt. Huddinge kommuns satsning på BETT har en tydlig linje om att vi ska dela över skolgränserna och en av de absolut största fördelarna med resan, enligt mig, var just att vi åkte så många från kommunen. Genom det skapades kommunikationsvägar mellan skolor och uppdragsbeskrivningar som inte funnits innan och förhoppningsvis är det starten på en mycket mer aktiv lärande organisation som sker även över skolgränserna.

Några tankar jag tar med mig efter dagens reflektioner är:

Det vore bra att ha ytterligare en uppföljning från BETT, lite senare på året, innan BETT16. Nu har vi träffats och haft fokus på vad resan gav oss men för att på riktigt skapa en organisation som är proffs på att sprida och dela kunskap vore det bra att träffas för att utbyta erfarenheter om hur det gått att sprida vidare kunskapen på skolorna. En träff som ligger lite längre fram i tiden så att skolorna har fått möjlighet att testa olika spridnings- och delningsstrategier, där vi kikar på vilka strategier som fungerade bra och mindre bra och där vi bygger en next practis för att bli en lärande organisation av kvalité. Helt enkelt lära av de erfarenheter vi får nu, även i det förlängda perspektivet.

En reflektion jag gör kring själva BETT-resan är att arrangemanget skulle bli ännu bättre om det fanns fler deltagande inslag. Programpunkterna var så gott som alla (det fanns några få undantag) föreläsningar där vi satt som publik och lyssnade. Jag tror att programmet skulle gynnas av att ha fler aktiva punkter, i form av workshops och även korta organiserade reflektionsstunder efter föreläsningarna.

Något som många lyfte under dagen var att hela BETT-resan tydligt andades ”pedagogik i fokus”. Tekniken är sekundär. Tekniken är ett verktyg för att förstärka lärupplevelsen och fördjupa lärandet. Skolorna vi besökte visste vad de ville – de har en gemensam vision och målbild och använder sedan de verktyg som behövs för att nå målet. Hur uppnår vi samma självklarhet? Vi måste stanna upp och fundera över vad vi gör, över vad som är viktigt. Vi behöver skapa reflektionstid!

Jag vill påstå att en stor positiv del av den IKT-inflation som pågår i skolorna i dag handlar om att ta vara på öppningen till förändring som IKT erbjuder. Digital teknik tvingar oss att lyfta på mattorna ordentligt och inventera vad som gömmer sig där under. Det är sådan stora förändringar som möjliggörs att vi får en unik chans att navelskåda varje del i det pedagogiska systemet. Någon lyfte under dagen att hela BETT-resan tagit en spännande utveckling eftersom det man trodde skulle vara en resa som skulle handla om tekniska prylar men de allra flesta kom tillbaka med nya och spännande tankar om förhållningssätt. Och jag vill påstå att det är ett bevis på att vi kommit förbi teknikfokuset och faktiskt börjat utgå från pedagogiken. Vi utgår från det vi behöver förbättra och sedan kommer våra HUR . I våra HUR kommer digitala verktyg naturligt att komma in, så länge det är de bästa sättet och så länge vårt sikte är att skapa en engagerande och modern undervisning. Faktum är att du kan ha ett klassrum utan digitala verktyg som arbetar med formativ bedömning, skapande, entreprenöriellt lärande etc. och ett klassrum som arbetar med appar men glömmer pedagogiken bakom. Det handlar ALLTID om VARFÖR du gör saker. Glömmer du syftet spelar det föga roll HUR du gör det eller VILKA verktyg du använder.

I vår samtalsgrupp ledde detta in oss på frågor om hur vi bör arbeta med implementeringen. Vad ska vi börja med? Hur lyckas vi vrida fokus från apparat till fördjupat lärande genom metod?, där metod också innefattar teknik när det är det bästa metodvalet för att uppnå målet. Jag har skrivit en del om detta förut, där jag lyfter mina tankar om varför vi ibland fastnar i appträsket (det kan ni läsa mer om här: ”Led IKT-satsningar istället för att utbilda i verktygen”). Vad det gäller implementeringen så tror jag att vi behöver tänka i olika spår. En del är att sätta ny/modern teknik i handen på lärare som gärna springer före. Lärarna som är entreprenöriella och genuint intresserade av att utforska nya saker och ompröva metoder för att fördjupa och förbättra sin undervisning, dessa lärare menar jag gynnas av att få senaste nytt i handen. Det är dessa lärare som kommer att hitta vägarna som vi andra sedan kan följa. Övriga lärare behöver börja i behovsanalysen. Det kan till exempel handla om lärare som känner rädsla för det nya, om lärare som inte har samma driv att utveckla och göra nytt, om lärare som inte har den tekniska kompetensen eller drivet att själv skaffa sig den för att kunna använda tekniken på önskat sätt. Dessa lärare, tror jag, behöver starta i ett fokus på vad som behövs utvecklas i deras undervisning – vad är syftet, vad är målet? Jag tror att, när dessa lärare får börja med ett verktyg i handen, det är då vi hamnar i frustrationen av att inte förstå, i känslan av att tiden inte räcker till och i de negativa spiralerna. Det blir (för att ta iPad som exempel) mer fokus på vilken app som kan användas och hur den appen fungerar än fokus på syftet med undervisningen. Då fastnar vi i apptipsande och i att utbilda personal i appar, istället för de fördjupade pedagogiska samtalen med inslag av tips om hur vi kan göra rent praktiskt och vilka verktyg som fungerar bäst för det. Och när vi fastnar där är det mycket svårare att ta sig ur det.

Genom att identifiera behoven och vad undervisningen behöver kommer vi lättare att finna rätt vägar, rätt verktyg, för jobbet. När du vet vad du vill och var du ska är det lättare att ta sig dit. När du vet vad du vill uppnå och har ett reellt syfte med att använda ett verktyg så kommer dina försöka att förstå ett program vara väl investerad tid. När du nåt dit, då kan vi börja utforska appar/program/verktyg tillsammans och utbilda varandra i dem – utifrån behoven. På så sätt utgår vi från syftet och det blir mer effektivt.
(Tips på appar utifrån syfte.)

En annan viktig del i implementeringen tror jag handlar om att utgå från varje skolas, varje arbetslags, individuella behov. Identifiera behoven och genomför de fortbildningar/workshops/studiecirklar som behövs. Frigör tid som inte är fylld med uppifrån-krav, där pedagogerna kan fylla utvecklingen med de behov som är dem närmast just här och nu. Då kommer tiden att kännas viktig och fortbildningen engagerande. Allt för ofta sitter vi i grupper och arbetar med saker som bestämts uppifrån och samtidigt haltar den undervisningen vi sysslar med just här och nu. Det blir bara ett spel för galleriet och ineffektivt. Vi bör skolutveckla med samma verktyg som vi använder för att utveckla eleverna; Med en tydlig pedagogisk linje där vi identifierar var vi befinner oss, var vi ska och hur vi ska ta oss dit? Formativt bedöm  skolans utveckling!

Frågor vi behöver ställa oss för att kunna bygga en förtroendefull lärande organisation: Hur skapar vi en next practise-anda utan att kontrollera? Hur frilägger vi tid och skapar en gemensam anda av vad vi ska göra av den tiden, men ändå får det att bli spontant samt utifrån de lokala behoven? Hur faller vi ej in i kollektiv bestraffning och total kontroll när detta bryts av några individer?

Dagen avslutades med ett samtal om vilka möjligheter som finns, rent praktiskt, att faktiskt uppnå målen om en modern skola. Vi fick information om nuläget med nätverket i kommunen och lite glimtar om framtida tankar. Sådana här samtal är ofta svåra, upplever jag, för att det finns så många olika perspektiv i rummen. Och eftersom ingen har satt sig in i den andres perspektiv hamnar det lätt i pajkastningsläge och frustration.

Men även här måste vi jobba tillsammans! Jag kan känna, som lärare på golvet, att det saknas ett forum där IT-avdelningen samlar upp mina tankar och erfarenheter. Jag är helt övertygad om att de som arbetar på golvet är bäst på att identifiera behov. Vi ser direkt fördelarna och nackdelarna med system vi ska arbeta med. Men tyvärr upplever jag inte att det finns ett enda forum där dessa tankar samlas upp och tas vidare för att vi ska lära av tidigare misstag och goda satsningar.

Så min sista tanke i detta inlägg handlar om min önskan om att vi ska bygga en bättre organisation för kvalitét – ett systematiskt kvalitetsarbete skapat genom ett bättre kommunikationssystem mellan de olika instanserna i kommunen. Från golv till topp. Frågan vi måste ställa oss är: ”Hur jobbar vi i organisationen för att det ska vara vattentäta skott mellan golv och högsta beslut – så vi ej köper in och bygger felsaker?”

Skolan drivs av öppenhet, tillit och förtroende – att leda i verkliga situationer och lära av sina misstag. Därför måste det också finnas utrymme för misstag. Men så ser det inte generellt ut på en kommun. Många instanser i en kommunal verksamhet är beroende av skydd och att möjligheter för misstag byggs bort. Fallgroparna fylls igen. Så hur tänker vi här? Hur skapar vi en organisation som förstår varandras behov och därför kan ta bättre grundade beslut utifrån alla perspektiv? Vilka hur i uppdrag att samla in helheten?

Det viktiga i en sådan kedja är förståelsen för att vi lever i en föränderlig värld. Få beslut av i dag överlever i långa loppet. Därför måste vi också bygga en organisation som hela tiden en förändras, i takt med tiden och i takt med att behoven förändras. Det är också detta som gör att det är så otroligt viktigt idag, att ha en kommunikationslänk mellan golvet och toppen.

Tack för en riktigt bra satsning! Och tack för en givande dag!

Jag hoppas vi ses snart igen.

IMG_0003.JPGÖvriga inlägg om BETT:

Post BETT – hur gör vi nu?
Keen to prove OR keen to improve
ASK-modellen – dimensioner för god undervisning
Den lärande hjärnan

It takes a whole village

 

1 kommentarer

Kommentarrubrik

Peter Nyberg

Peter Nyberg

Mycket bra skrivet!

Svara

Kommentera

E-postadress publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*
*
*