Ett klassrum för alla

Samarbete mellan skolor är lika viktigt som samarbetet mellan kollegor. En huvudsaklig uppgift för varje huvudman borde vara att möjliggöra goda samarbetsytor och samarbetsformer mellan samtliga skolor i kommunen. Och eftersom vi strävar efter en likvärdig skola borde det vara varje huvudmans uppdrag – kommunala skolor som icke kommunala skolor.

Steget därefter är att se till att hitta goda samverkansformer mellan olika kommuner. Jag är helt övertygad om att vi alla kommer att komma absolut längst om vi samarbetar. För varje elev.
Konkurrensen får komma från något annat.

Det var häftigt att få åka till London och besöka olika skolor. Det ger mycket att få nagelfara andra skolsystem och deras lösningar. Men minst lika givande var det att besöka Skapaskolan i Huddinge och få tillfälle att prata med Magnus Blixt om allt från forskning om lärmiljöer till individualisering och elevmöten.

När jag läste lärarutbildningen så fastnade jag verkligen för tankar om lärmiljöer och deras påverkan på lärandet – både positivt och negativt. När jag sedan äntligen fick ”mitt eget” klassrum så var möbleringen det första jag tog tag i. Jag rotade runt i källaren och otålig som jag är släpade jag (och min fantastiskt hjälpsamma kollega Gunilla Edström) möbler över hela skolan. Inte orkade jag vänta på att vaktmästarna skulle komma.

När jag dukade upp med endast runda bord och soffor mitt i klassrummet fick jag höra att det aldrig skulle gå.
– Så där många får inte plats runt bordet. Det är egentligen bara två platser, sa en kollega skeptiskt när jag tryckt in mellan fyra och fem stolar runt borden.
– De kommer bli bråkigt om vem som ska sitta i soffan, sa några andra, och när jag berättade att de också fick sitta på borden så hettade en del kinder till. Vad är det för hyfs?

För mig är lärandet i fokus. Jag kommer inte att tjafsa med elever om sittplatser så länge det inte stör deras eller andras lärande. Visst, säkerheten
är viktig och det finns så klart rimliga gränser för hur vi kan bete oss i offentliga rum, men kan vi motivera varför vi gör som vi gör och det gynnar lärandet utan att vi utsätter någon för risker, kör på! Sitt på bordet om du ser bättre då!

Förra året hade jag inget ”eget klassrum” och plötsligt föll jag in i traditionerna. När jag började min hösttermin 2014 så var det med stor frustration; jag fick ju inte plats att göra något av vårt klassrum. Jag fick inte plats med alla elever.

Så åkte jag till Skapaskolan och mötte upp Magnus Blixt. De jobbar med sina lärmiljöer utifrån ett lärandeperspektiv, där de verkligen försöker skapa rum i rummet utifrån behoven hos de individer som befinner sig där. Och när jag såg de få sittplatserna vid bord så lyckades jag bryta mig ur traditionsbarriärerna och utbrast:
– Just ja! Jag behöver ju faktiskt inte ha en stol och en plats till alla elever vid bord.
Plötsligt mindes jag att det ju var så jag fick plats med olika lösningar i ”mitt” första klassrum. Alla elever väljer inte att sitta vid ett bord på en stol när de ska arbeta, om de själva får välja. Så varför fylla rummet med bord och stolar?

Dagen efter pratade jag med eleverna i klassen. Jag frågade dem om vi behövde en stol och en bordsplats till dem alla. Svaret var direkt och enhälligt:
– NEJ!
Samma fredag stannade jag kvar på jobbet och möblerade om. Ut med bord. Ut med stolar. In med bänkar, judomattor, soffor och tyg. Hurtsarna som jag hatat för att de tog så stor plats blev perfekta rumsavdelare och det hemska utrymmet under hyllan där jag mest förvarade skräp tar sig successivt formen av en koja. Vi är på god väg genom att skapa med det vi har. Och efter ett par veckor med den nya möbleringen kan jag bara säga att vi alla stormtrivs. Det är lugnare. Kanske inte tystare, men arbetspassen har ett bättre flow. Så tack Magnus och Skapaskolan för den påminnelsen! Tack för det samarbetet och det utbytet.

(null)

Bilder på vårt nymöblerade klassrum:

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

* Jag skriver ”mitt” klassrum etc. med ”” eftersom det så klart är elevernas klassrum, men det blir lite enklare att skriva det så för att förklara vad jag menar.

3 kommentarer

Kommentarrubrik

sören holdar

sören holdar

Hej fröken! Intressant och bra inlägg och ja, Magnus är en pärla (vi känner varandra sedan länge) men jag vill litegrann förtydliga att vi har olika förutsättningar företrädesvis ekonomiskt på olika skolor i olika kommuner - och med olika huvudmän. Skapaskolan har en fantastiskt inspirerande miljö. De har också ett jämförelsevis litet antal barn med, eftersom det köas till skolan och den ligger där den gör vilket garanterar engagerade föräldrar med goda medelklassförutsättningar. Samt har Skapaskolan en extern finansiär. Fastän just det ordar de inte så mycket om. Det hade Lemshaga akademi ute på Ingarö också - tills det blev skilsmässa, barnen något äldre och godsherren tappade intresset av att betala för en skola på sin mark . . . Med det vill jag inte ha sagt att vi ska ge upp, men att vi ska ha klart för oss att somliga går med trasiga skor medan andra inte gör det. Att med befintliga resurser och ett personligt jädaranamma börja röja och rota som du är utomordentligt och blotta det faktum gör ett bättre underlag för en god inlärningsmiljö. Det viktiga är nämligen att arbeta med befintliga medel från givna förutsättningar; en hög med pengar är nämligen ingen garanti för en god skola - i såfall vore den svenska världsbäst. Klart att man misströstar emellanåt. Trettio elever på femtio kvadrat utan grupprum ger inte ens möjlighet till en minimal soffhörna men då får magisterns stol med gung duga istället. Och oavsett lärmiljön ser ut som hos Magnus, hos dig eller hos mig (i den ordningen ;- ) skulle den inte vara värd ett jota om vi inte satte våra elever och deras inre miljö i första rummet. Keep up the good work och roligt att läsa din blogg. Hälsar Sören (magister i norrförort)

Svara

Kommentarrubrik

Fröken Ann

Fröken Ann

Hej Sören. Tack för dina kommentarer. :) Absolut har vi olika förutsättningar men för mig handlade det också mycket om att jag fastnat i de begränsningar jag trodde fanns. När jag sedan slutade låta det begränsa mig så fanns det stora möjligheter i det befintliga. Även med 28 elever i rummet. :) Hoppas du fortsätter hitta intressanta inlägg här. //Ann

Svara

Kommentarrubrik

sören holdar

sören holdar

Ps. Upptäcker att jag glömde berömma din möblering . . .

Svara

Kommentera

E-postadress publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*
*
*