It takes a whole village

Jag har fått förmånen att åka på BETT-resa i London (British Education and Training Technology) i år. Förutom mässan arrangeras föreläsningar på hotellet samt skolbesök. Och i onsdags besökte jag bland annat Flitch Green primary school och där mötte jag för första gången en ‘School governor’.

En ‘School governor’, enligt beskrivningen jag fick vid besöket, är en volontär, ofta en förälder, som spenderar vissa dagar i skolan för att vara med och säkerställa skolans kvalité. Volontärerna hjälper till i skolan och de bevakar undervisningen samt skolans ekonomi. De är också en del i skapandet av skolans inriktning och vision.

När jag läser mer om detta på skolans hemsida så förstår jag att det handlar om en hel grupp av människor, föräldrar, skolpersonal och andra personer i närsamhället, som aktivt är med och skapar skolan tillsammans.

Wow, känner jag! Snacka om samarbete. Här skapas skolan verkligen tillsammans.

Jag frågade lite om hur de har möjlighet att vara borta från sina arbeten för att vara en del i skolans ‘Governing Body’ och enligt kvinnan jag talade med så är det naturligt i England. Hon sa att det så klart fanns människor vars arbeten inte möjliggjorde detta, men hon menade ändå att det ansågs viktigt och att arbetsgivare därför möjliggjorde detta. Och när jag läser på wikipedia om ‘School governer’ (artikeln saknar korrekta källor) så står det så här:

In England, Wales and Northern Ireland, every state school has a governing body, consisting of specified numbers of various categories of governors depending on the type and size of school. Governors are unpaid, but they may be reimbursed for expenses for such as the care of dependants or relatives and travel costs. Under section 50 of the Employment Rights Act 1996] employers must give anyone in their employment who serves as a governor reasonable time off their employ to carry out their governor duties. Employers can decide whether this time off is given with or without pay.[3]

Jag förundras verkligen över detta fenomen och vill veta mer om det. Om vi funderar lite över den generella diskursen i Sverige så vill jag mena att vi oftast talar om att ”låta professionen sköta sitt” och att det finns en del saker, som till exempel undervisningen, som föräldrar inte ska ”lägga sig i”.  Det finns en stor skillnad i kulturen här!

Lärarkåren i Sverige känner sig ofta ifrågasatt och tycker ofta att många lägger sig i för mycket. ”Vi måste lita på professionen och låta em arbeta ifred” brukar det höras. Utifrån kommer signaler om stängda dörrar. Ändå upplever jag att lärarkåren i England verkar oerhört väl ansedd, trots att de verkar ha betydligt större involvering av människor utanför professionen.

Kan det vara så att när vi i skolan stänger dörrarna, då blir vi mera ifrågasatta? Kan det vara så att en större transparens skulle höja yrkets status? Kanske är det så att ju mindre transparenta vi är, desto mer bekymmer får vi av att människor utifrån har åsikter om ”fel saker”, om saker som egentligen har liten betydelse.

Det handlar om barn. Desperat försöker föräldrar vara med och påverka sina barns liv i rätt riktning. När vi stänger föräldrar ute så greppar de efter halmstrån för att återta kontrollen. Det känns som ett friskhetstecken om vi tänker på det. Föräldrar vill, och ska, ha det yttersta ansvaret över sina barns liv. Men tillåter vi det i skolan?

En tanke värd att tänka på.

SignFrokenAnn


Ingen del ett system

Vad är ett system?
Ett system är allt – ‘det hela’ . Ett system består av många olika delar och alla delar är beroende av varandra. Varje dels effekt är en effekt i och utgör en effekt på en anan del i systemet. Ingen del kan ensam ha effekt på systemet. Därför är systemet allt och kan inte bli indelat i oberoende delar.

Om ett system plockas itu så förlorar det sina essentiella egenskaper. Du kan se, dina ögon kan inte se. Du kan tänka, din hjärna kan inte tänka. Hugger du av din hand så kommer handen inte att skriva!

”The system isn’t a sum of the behavior of it´s parts , it´s a product of its interactions”.

Allt detta säger Russ Ackoff i sitt tal ”Beyond continual improvement”. 

Skol-systemet

Vi tänker på skolan som ett S T O R T system med M Å N G A delar, men hur hänger skolsystemets delar egentligen ihop?

Om vi utgår från den Amerikanska organisationsteoretikern Russel L. Ackoffs teori, som var pionjären inom området operationsanalys, systemtänkande och förvaltningsvetenskap , konsult, och professor emeritus i management vetenskap vid Wharton School, University of Pennsylvania, så är det en mycket väsentlig fråga som vi bör ställa oss när vi arbetar med skolutveckling.

Ingen människa en ö!

Som lärare tänker jag direkt på elever, lärare, föräldrar, fritidspedagoger, barnskötare, elevassistenter, rektorer, städtekniker, personalen som skapar maten, ekonomer, tjänstemän och kvinnor på förvaltningen, politiker, näringslivet och föreningslivet – hur skapar en helhet tillsammans med alla dessa delar? Hur interagerar jag med dem? Hur lär vi alla med och av varandra?

Hur skapar vi skola tillsammans? För tillsammans är den enda vägen om vi vill lyckas!

SignFrokenAnn

P.s.
Russ Ackoffs tal ”Beyond continual improvement” är ett spännande resonemang om processen med att utveckla och förädla system. Jag lär återkomma till detta klipp fler gånger. Är du sugen att se klippet (ca 15 min) kan du göra det här:

Tipstack för klippet till Helena Roth.